Ett skratt om dagen är bra för magen

Just det ja, mamma och jag ska vara mer kulturella än vanligt i morgon. Vi ska visst ner till Hufvudstaden och gå på konsert i Berwaldhallen. Trevligt värre! Nya tolkningar av Bach och Purcell m.m. med jazzmusiker. Inte dumt. Dock har jag inga som helst förväntningar, det brukar bli bäst då.

Mitt beteende idag har varit ytterst annorlunda. Eller, nej, inte egentligen. Men inombords har jag varit mäkta konstig. Jag har växlat mellan att vara så sjukt sprallig som jag någonsin kan bli, att vara trött som ett vrak och vandra omkring som ett ufo, att vara känslosam och vara totalt tom.

GeMu - död.
Ensemble - trött men rastlös.
Håltimme - SJUKT ENERGISK och minst lika rastlös. Inte en lugn sekund. Började städa i teorin (teaterns uppehållsrum) där det såg ut som sju svåra år. Finare blev det och jag lyckades, i ett svagt ögonblick när L och J såg på mig med hundögon, lova att fylla upp frysen med bullar. Hm.

Äsch, nu är i alla fall historieartikeln inskickad och klar. Det får duga för dagen. Pianoläxan är genomspelad och så var det något mer jag skulle göra.. JO göra ett 30 min spinningpass till idrotten på onsdag men det hinner jag ju slänga ihop i morgon. Det går nästan hur fort som helst.

Nu tänker fröken Karlsson sova. Och det fort!! Å i morgon bitti tänker jag gråta av olycka över att veckans enda sovmorgon redan har avklarats måndagen till ära. Tack vare nationellt prov i engelska på onsdag förmiddag. MUPPAR som lägger det precis när vi har sovmorgon. Ja ä int alls bitter ja int!

Förresten hade vi en annan intelligent diskussion i bilen som började då Abbe frågade hur mycket kilopriset på potatis låg på ungefär.

Det gick vidare med att vi diskuterade potatissorter. Abbe försökte övertyga mig om att jag faktiskt ätit Blå Kongo-potatis en gång för hundra år sen, vilket jag starkt förnekade. Bara för att han har gjort det så har väl inte jag gjort det.

Jag menar, hade jag ätit en BLÅ potatis skulle jag komma ihåg det.








"Vi bor på landet, tralalalala"

Alltså, var tog den här dagen vägen då? Norpade någon den sådär bara i förbifarten för att jävlas lite? Det blev ju kväll alldeles för fort. Var förbi kyrkan på eftermiddagen och gol lite ikapp med några andra sångfåglar och kvittertippor och har även kikat igenom grejerna inför morgondagen så jag vet vad jag håller på med. Dessutom kikat lite på extralåtarna jag fick igår in case of fortsatt sjukdom. Man vet aldrig hur det blir. Bättre att vara förberedd i onödan än att stå där med lång näsa ifall L fortfarande är sjuk.

Nä nu väntar middag i Älvkarleby och sen ska jag sova tidigt för att överleva morgondagen.

Efter en natt som var längre än på många veckor och en slö långfrukost så är det bara att sätta igång med helgens bravader. Det blir en riktig arbetshelg då det idag ska förberedas saker inför nästa vecka, och övas inför "I colori della vita". Idag ska vi öva på plats, vilket de även gjorde förra veckan när jag var i Sälen. Maria & gänget är härliga att jobba med så det kommer bli roligt!

Morgondagen kommer som sagt att tillbringas på Uppsala Konsert och Kongress. Från förmiddag till kväll. En lång arbetsdag blir det men sen är det slut. Jag håller tummarna för att gårdagens bortfall i ensemblen lyckas krya på sig till i morgon kväll...

Tro inte att jag kunde hålla mig.

Jag måste faktiskt sprida propaganda för spetsshowen igen. Det är liksom en skyldighet känns det som.

Uppspelningsschemat ser ut så att vi har första föreställningen i morgon kl. 15.30. Dock bara för nämnden och för lärarna. Vårt "genrep" kan man säga.

Fredag kl. 15 har vi skolföreställning. Upptrappning inför söndagen!

SÖNDAG kl. 18.00 på UKK. Dags på riktigt.



VILKA KOMMER?

För den som undrar hur vi hamnade i Sälen så kan jag gärna förklara, för jag behöver nog förklara även för mig själv en gång till för att förstå hur det gick till.

Fredag eftermiddag gick jag, Jenny & Victor på stan som ni redan vet. Resultatet finner ni bl a här. Jag ska eventuellt lägga ut det här själv också bara jag får tag i tidningen. Det kom ut i dagens UNT. Ångesten är borta. Nu skäms jag bara lite.

Efter det traumatiska mötet med tidningen hamnade vi på Storken för att värma oss och komma undan från skränet som våra "kollegor" orsakade på torget. (Skränet lät visserligen bra, men vi ledsnade på att skrika till varandra till slut).

Vid det här laget var klockan nästan fem och jag fick ett sms av mamma som, med en inställd Lanzaroteresa, kläckte ur sig idén om att åka upp till Sälen över helgen. En kvart senare satt jag på tåget hem och en halvtimme efter att jag kommit hem satt jag i bilen. Så det gick ganska snabbt kan man säga. Resten vet ni redan.

Tack och lov har det varit skapligt före i backarna eftersom det varit kallt på nätterna, vilket resulterat i att mina knän klarat av några timmars skidåkning både igår och idag.

Idag var vi ju faktiskt riktiga skidåkare som nästan var i backen när liftarna öppnade. När hände det senast liksom? Inte en kotte i Gustavbacken. Det har jag nog aldrig varit med om i mitt 16,5-åriga liv.

Hemresan har jag inte ett minne av. Jag måste ha varit sjukt trött med tanke på att jag sov rent medvetslöst nästan hela vägen hem. Stackars mamma hade sällskap bara en halvtimme. Resten fick hon roa sig med att höra mina snarkningar.

Innan det här blir en hel lång uppsats så är det nog bäst för mig att jag slutar. Det är för sjutton måndag i morgon. Bajs. DET ÄR SHOWVECKA NU! Jag dör.

Glöm inte vår spetsshow "Bortom gränser" på UKK (Musikens hus i Uppsala) nästa söndag den 25/4 kl. 18. Gratis inträde!

Jag kan inte säga det för många gånger:

Chili Cheez Doodlez is the shit.

Nässpray är för mesar. Muahaha.

Som jag skrev tidigare så blev Jenny och jag praktiskt taget påhoppade på stan idag när vi och Victor var ute och vandrade. En journalist (eller reporterkanske? Jag lär mig aldrig skillnaden) och en fotograf haffade oss vilket gjorde åtminstone mig lite smått ställd då det var VI som skulle haffa folk för att göra PR för spetsshowen. Hur som helst så lär det komma nån liten ruta med en fråga, ett svar och i värsta fall en bild. Jag har redan dött.

Flygen är inställda och askan hänger som ett täcke vilket alla redan vet. Inget Gran Canaria för somliga, men såväl Dalarna. Inte illa det heller.

I morgon blir det skidåkning lite djupare in i Dalarna. Vem hade trott det liksom.

/Hon som hamnade i ett hotellrum i Falun.




Jag sökte på "Falun" på Google och fick upp det här:


Är det något jag bör veta??

Jan Stenmark är kungen.

Under kvällen har en hel del tid suttits av vid symaskinen faktiskt. Det händer så sällan nu för tiden så därför var det riktigt roligt och när jag väl kommit igång gick det liksom inte att sluta - därav det alldeles för sena inlägget. Jag bör egentligen ha sovit någon timme vid det här laget men vad sjutton då. En klänning blev en blus och två par trasiga jeans blev användbara igen. Det var det ju värt!

I morgon ska det visst bli inspelning till långfilm igen, och vi får väl se vad det blir av det.

Nu måste jag nog allt ta och sova och strunta fullständigt i att, den ej borttagna, mascaran kommer ha kletat ut sig i halva ansiktet om några timmar när jag ska upp igen.

Natti nattiiiii

Under kvällen har jag främst ägnat mig åt en av Bachs inventider (som jag tror det möjligen kan heta på svenska) och jag får kramp i vänster underarm och ända ut i handen varje gång jag sitter och nöter på dessa. Men att jag inte har några pianofingrar har vi ju redan konstaterat. "Spreeeeeta!" "Tööööööööj!". Mhm.

Hur som helst är det alltid bra att, när det går dåligt med övningen, gå ut på Youtube och lyssna på folk som spelat in sig själva vid pianot. Det är åtminstone bra när de första klippen som kommer upp är riktigt dåliga. Det är då den sanna skadeglädjen kommer fram. Den som man bara måste och faktiskt får känna ibland.
Skadeglädje är en enda sanna glädjen

Jag fick det uppenbarligen att låta som att det gick väldigt dåligt med övningen men.. Äh, jag vet inte. Det blev bra mycket bättre i alla fall och det var väl det som var meningen antar jag!

Nu ska jag sova och kanske, kanske har jag gjort er lika förvirrade som jag är på vissa andra oönskade plan.

/Brandposten (som för tillfället bör läcka ganska ordentligt tack vare självplågeriet på spikmattan nyss)



Det mycket smickrande smeknamnet "Brandposten" som jag fick av min vän Larsson en gång i tiden. Jag orkade inte leta upp inlägget om händelsen här i arkivet men det ska finnas ett någonstans där anledningen finns förklarad...

Uppenbarligen missade jag att skriva vilket samhälle det var vi åkte genom, så det blev en liten trevlig gissningslek istället. Jag kan alltid låtsas att det var meningen.

Rätt svar: Garsås.

Så var vi då hemma igen. Tillbaka till verkligheten. Hemresan blev lång då den fick ett trevligt långstopp i Karlholm där Ellens försenade födelsedagsfirande ägde rum. Mysigt!

Nu är jag TRÖTT. Igen. Som alltid. Jag har ju vant mig vid att sova 10-11 timmar per natt nu. Bra liksom.

Som jag lyckades pränta iväg via mobilen igår, så var det Vänner för hela slanten igår. Det är SÅ bäst. Helt galet vad jag kan skratta åt det, jag skrattar fortfarande.. Det var precis vad mitt överskottsenergistinna jag behövde igår.



En annan sak förstår jag däremot inte. Jag bara sover och sover och sover när jag är här. Somnar tidigt på kvällarna (gårdagen var ett undantag, jag har somnat mellan halv elva och halv tolv alla övriga kvällar), och vaknar hyfsad tid på morgnarna men nu inte sagt att jag vaknar tidigt.

Jag har sovit typ 10 timmar varje natt och det är inte min kropp van vid kan jag ju säga. Konstigt att jag varit som en duracellkanin på eftermiddagarna.

Ingen osminkad sanning, utan naturliga bilder i stället. Inga överexponerade färger och kontraster här inte.

Dagens inköp är så sockersöta att jag inte har hjärta att göra något åt dem. Det behövs inte.

Att gå in på Handelskompaniet utan att handla är nästan i stil med en dödssynd, liksom att gå in på Bruka o dyl utan att köpa en pinal. Om det så handlar om en tekula eller ett servettpaket för 20 kronor, eller en elvisp för tusenlappen är väl skitsamma, men plånboken har i alla fall en ful vana att öppna sig.

Jag håller inte alltid på såhär vill jag poängtera. I am not a Blondinbella. Ett par månader tillbaka har jag bara varit väldigt omotiverad till att handla så nu har helvetet brakat lös kan man säga, haha. *Poff* sa det så fort vi kom hit. Konstigt värre.

I tidernas snyggaste, jag menar, coolaste pannband begav vi oss till backen runt lunch idag. Det fick bli endast eftermiddagsåkning.



Jag är i farten! Stilstudie. Innan Åsa hinner påpeka så VET jag att jag har lite för tätt mellan fötterna. ;-)

Här ser det däremot bättre ut.

Abbe laddar på.

Och pappa roar sig bland knölarna (pucklarna) där jag mindre gärna håller till. Det är en konst som han faktiskt får hållas med att vara bättre på. Jag trivs bäst på manchester jag.

Hej då lugn och ro.

Hej speedad Matilda.

Vi snackar understimulerad tjej här vah.

Fråga dom där två som jag är här med.



I like a lot to make my father svarslös. Quite funny.

Det är såååå kuuuuuul att åka bil. Abbe underhöll oss sig med att visa upp sina färdigheter i att handprutta. Okej så länge det är på den nivån.  


Själv roade jag mig med att virka. Och äta. Muahaha.

OCH att ha grimastävling. Inga andra deltagare än jag själv. Jag är inte så korkad som ni tror. Det är liksom då det är som lättast att vinna vet ni.


Och när jag ledsnat på det gav jag mig på lillebror. Mindre uppskattat.

Vi är framme sen en stund tillbaka. Uppackat, bäddat, uppkopplat, tillmyst och grejsat.

Jag tänker invänta middagen med en tur till bastun faktiskt.

Det är lite som att komma hem när man kommer hit. Också. Här har jag tillbringat någon vecka runt påsk varje år ända sen min första vinter (tror jag väl?) så jag gör mig hemmastadd ganska snabbt! :-)

Ja, nu får vi väl se vad veckan har att erbjuda. Allt beror av sällskapet, knänas status och vädret.

Det kan väl hända att jag slänger upp bilder ikväll.

Det finns många anledningar att vara på bra humör idag.

- Det är påskafton
- Jag har fått ha min första morgon utan väckarklocka på ca 4 veckor
- Schocka Schlääkten kommer hit ikväll
- Gårdagens sångbravader gick bra!
- ..och resten av gårdagen ägnades åt att baka. Bl a knäckebröd.
- Vi fick palt och löpskaka hos farmor och farfar igår kväll. Mumma.
- Jag har ett påskägg att dyka ner i när jag sätter mig i bilen på väg till Sälen i morgon.

GLAD PÅSK!


Knäckebröd och kex blev det!


Abbe & jag fick visst ett litet bus-ryck igår kväll innan vi gick och la oss.

Uschan buschan.

Jag övar långfredagssånger och visst, det går väl bra. Nu. Det är ju bra då bara att klockan nu är nästan nio, jag har pratat och hållt igång rösten i 15 timmar och tycker att det börjar bli okej att ta de tvåstrukna F-en i en av sångerna. Vad som grämer mig är att jag ska upp där och fladdra i morgon kl 10 på gudstjänsten. Okristligt tidigt med gudstjänst kl 10 redan. I Storvreta. Med tvåstrukna F. För en låg alt.

Haha, Positiva Matilda är visst igång igen...

I morgon eftermiddag får jag tillbaka mitt liv igen. DÅ ska vi glädjas tillsammans kära vänner!

Ehm, glad skärtorsdagskväll?

VAR ÄR PÅSKKÄRRINGARNA? Inte en enda liten en har kommit här och tiggt godis. Dom hade nog bråttom iväg i år.

Själv lyckades jag inte fånga katten, så jag blev kvar hemma...


Jag hade ingen färsk bild på mig själv så jag kompenserar med en bild på Jesus och hans lärjungar. Same but different.
Han tvättar visst deras fötter. Källa: Wikipedia