Inte riktigt som tänkt
För den som undrar hur vi hamnade i Sälen så kan jag gärna förklara, för jag behöver nog förklara även för mig själv en gång till för att förstå hur det gick till.
Fredag eftermiddag gick jag, Jenny & Victor på stan som ni redan vet. Resultatet finner ni bl a här. Jag ska eventuellt lägga ut det här själv också bara jag får tag i tidningen. Det kom ut i dagens UNT. Ångesten är borta. Nu skäms jag bara lite.
Efter det traumatiska mötet med tidningen hamnade vi på Storken för att värma oss och komma undan från skränet som våra "kollegor" orsakade på torget. (Skränet lät visserligen bra, men vi ledsnade på att skrika till varandra till slut).
Vid det här laget var klockan nästan fem och jag fick ett sms av mamma som, med en inställd Lanzaroteresa, kläckte ur sig idén om att åka upp till Sälen över helgen. En kvart senare satt jag på tåget hem och en halvtimme efter att jag kommit hem satt jag i bilen. Så det gick ganska snabbt kan man säga. Resten vet ni redan.
Tack och lov har det varit skapligt före i backarna eftersom det varit kallt på nätterna, vilket resulterat i att mina knän klarat av några timmars skidåkning både igår och idag.
Idag var vi ju faktiskt riktiga skidåkare som nästan var i backen när liftarna öppnade. När hände det senast liksom? Inte en kotte i Gustavbacken. Det har jag nog aldrig varit med om i mitt 16,5-åriga liv.
Hemresan har jag inte ett minne av. Jag måste ha varit sjukt trött med tanke på att jag sov rent medvetslöst nästan hela vägen hem. Stackars mamma hade sällskap bara en halvtimme. Resten fick hon roa sig med att höra mina snarkningar.
Innan det här blir en hel lång uppsats så är det nog bäst för mig att jag slutar. Det är för sjutton måndag i morgon. Bajs. DET ÄR SHOWVECKA NU! Jag dör.
Glöm inte vår spetsshow "Bortom gränser" på UKK (Musikens hus i Uppsala) nästa söndag den 25/4 kl. 18. Gratis inträde!
