Bemästrad
Akustiken är riktigt grym här i Västland så jag var tvungen att sjunga lite också för mitt eget höga nöjes skull. Det är ju trots allt när det är tomt på folk som det låter bäst, haha! Songs of Travel brakade jag mig igenom, vilka vi ska framföra igen om några veckor. Dock i Tierps kyrka denna gång. 18 juli kl. 19.00 i Tierps sockenkyrka.
Nästa gång det blir dags (vilken dag som helst) ska jag plocka med mig filmmusiken från Pirates of the Caribbean. Vissa av de styckena är trots allt skrivna för orgel från början. Tihi.



*Tar mig i kragen*
Såhär en vecka senare kan jag tycka att det är på sin plats att säga några ord om konserten vilket jag ju uppenbarligen inte lyckats med tidigare. Egentligen kan jag inte säga så mycket förutom att ni som inte var där missade någonting riktigt rejält. Det är på något sätt tvunget att upplevas och kan inte alls göras rättvisa med ord. En mycket känslosam och berörande stund hade vi och musiken och arren gick raka vägen in i kroppen och hjärtat, det kan jag intyga om. Inte ett öga var torrt. Den timmen plockade fram mycket av det som finns inuti och i samma sekund jag klev utanför kyrkporten var det ungefär som att dra ur en kork. Luften gick ur och alltalltalltallt lossnade. Känslomässig anstormning kan vi kalla det.
Nu ser jag fram emot något kommande projekt med dessa duktiga människor som jag haft så oerhört trivsamt och roligt med. Ljudinspelningarna som tagits då vi övat har mest bestått av skratt har jag förstått och det är inget dåligt betyg precis! Glada människor som trivs gör bra ifrån sig och jag är både glad och stolt över att få ingå i detta. Tack igen alla inblandade!
Ny favorit. Igen.
GeMu-G är inte så dum ibland! Idag fick jag upp ögonen (öronen) för något nytt.
Den som är nyfiken kan klicka HÄR för att få upp det på Spotify.
Ny tappning av ABBA. Personligen tycker jag att det är så sjukt mycket bättre än originalet. Lagom funky och lagom mycket annorlunda. En liten aha-upplevelse sådär en måndag!
Bilden är lånad från last.fm
Gladaste beskedet!
Jag har fått STIPENDIUM!!!
Inte nog med det så delar jag det med ingen mindre än min älskade sångfågel!
Yeehaa!
Tralalalala
Annorlunda kväll
Nisse Landgren var en rolig prick och fick det hela att inte bli så stolpigt. Isbrytare as we say. Likaså Johan Norberg.
Vi hade en trevlig kväll jag och modern! Vi skäms ungefär lika mycket för varandra, åt helt olika saker, och så jämnar det ut sig i slutändan. (Inte riktigt sant men nästan. Ingen kan anklaga oss för att ha tråkigt när vi är ute tillsammans iaf!).
Precis som ni kanske redan har förstått av kvällens desperata försök att återge våra asgarv och ta igen flera dagars dåligt bloggande, så kände vi oss lite borta när vi kom in i Bwh. Det var vi och pensionärer. Fina gråhåriga par i kostym och dräkt. Och så var det den där killen med Led Zeppelin-tröjan. Och tanten med det orangea håret, icke att förglömma.
Mamma snubblar på orden ibland, eller så tänker hon helt enkelt inte innan hon pratar. Släktdrag månne?
"Det ska vara bra klass på atmosfären här"
"Jaså minsann. Det luktar iaf ålderdomshem."
"Jag KAN ha menat akustik..."
Kvällens inlägg avslutas bäst med denna låt - tack vare dess titel:
"Utflykt"
Just det ja, mamma och jag ska vara mer kulturella än vanligt i morgon. Vi ska visst ner till Hufvudstaden och gå på konsert i Berwaldhallen. Trevligt värre! Nya tolkningar av Bach och Purcell m.m. med jazzmusiker. Inte dumt. Dock har jag inga som helst förväntningar, det brukar bli bäst då.
Liten lirare på G.
Han ångrar lite att han tidigare avfärdade mina försök till långa utläggningar om lite svårare prylar än de som var på hans musikteoriprov i vintras. Nu hörs det minsann smådesperata rop från pojkrummet tätt som oftast. "MATILDAAAA, vad är det här: ## ???"
Och nog vill jag lära honom alltid! Mer än gärna!
Slut på det roliga
"Var inte rädd för mörkret" har aldrig gått så bra som idag och de andra låtarna har nog aldrig framförts med sådan äkta glädje som idag. Idag var det inte bara teater-glittrande ögon på scenen. Det var äkta i allra högsta grad.
Vårt genomgående tema - fördomar, normer och allmänt gränsöverskridande - i showen som hette just: "Bortom gränser" lyckades tämligen sätta spår hos många. Jag tror på att skriva saker svart på vitt i pannan på folk för att de ska förstå hur dumt det faktiskt är.
Jag känner sådan stolthet särskilt över mina kära klasskamrater - och ja, tvåorna också för den delen! Min släkt och familj har överöst er med beröm ska ni veta!
Vad jag också blir så glad över en sån här gång är uppslutningen av nära och kära. Det är så mysigt att möta kända älskade ansikten lite varstans i publiken.
Nu är det över... Det som vi jobbat med så länge. På samma gång som jag är uppfylld av kvällen är jag så tom! Hela jag känner mig så urblåst och urlakad. Men nu är det väl bara att ladda om antar jag. Back on track. Tillbaka in i den vanliga skollunken, lektioner dagarna i ända, och långa håltimmar. Inte särskilt lockande, men samtidigt faktiskt väldigt skönt...






Confused
Under kvällen har jag främst ägnat mig åt en av Bachs inventider (som jag tror det möjligen kan heta på svenska) och jag får kramp i vänster underarm och ända ut i handen varje gång jag sitter och nöter på dessa. Men att jag inte har några pianofingrar har vi ju redan konstaterat. "Spreeeeeta!" "Tööööööööj!". Mhm.
Hur som helst är det alltid bra att, när det går dåligt med övningen, gå ut på Youtube och lyssna på folk som spelat in sig själva vid pianot. Det är åtminstone bra när de första klippen som kommer upp är riktigt dåliga. Det är då den sanna skadeglädjen kommer fram. Den som man bara måste och faktiskt får känna ibland.
Skadeglädje är en enda sanna glädjen
Jag fick det uppenbarligen att låta som att det gick väldigt dåligt med övningen men.. Äh, jag vet inte. Det blev bra mycket bättre i alla fall och det var väl det som var meningen antar jag!
Nu ska jag sova och kanske, kanske har jag gjort er lika förvirrade som jag är på vissa andra oönskade plan.
/Brandposten (som för tillfället bör läcka ganska ordentligt tack vare självplågeriet på spikmattan nyss)
Det mycket smickrande smeknamnet "Brandposten" som jag fick av min vän Larsson en gång i tiden. Jag orkade inte leta upp inlägget om händelsen här i arkivet men det ska finnas ett någonstans där anledningen finns förklarad...
I vårt kök:
Mamma & Abbe: Va? Ingen vi känner... Vem?
Förvirringen är total.
Vad som är lika förvirrande är hur Jessica Almenäs ser ut idag. Också.
Helt sant
Jag kan inte annat än hålla med min mor att introt är lite för likt O, Helga natt. Man får en oemotståndlig lust att börja sjunga den i just det ögonblick som Jessica Andersson sabbar allt och drar igång med sin egen låt.
I did it for a holy night
Jessica Anderssons pianointro börjar spela och..
Mamma klämmer i: OOoo heelga naaatt!
Uppländsk stolthet
Fortfarande dammig och ostämd men dock så vacker.
Ja, ni ser ju själva dammet.
Meloditrams
NU har vi sjuttioelva olika talangjakter, musikprogram, och -tävlingar på TV. Dessutom så har vi internet där det finns diverse möjligheter och hundratusentals utländska TV-kanaler som också visar liknande program. Vi ser oss mätta på sånt här dagligen och det är inte längre något hett, spännande och speciellt över det kan jag tycka.
Det kommer fortfarande upp 32 sprillans nya låtar varje år i och med denna musiktävling (tävla i att skriva musik?) men det hinner det göra på P3 på fyra veckor också.
Tre sorter är med i denna festival:
1. De gamla rävarna (hit räknas Nanne Grönwall, Pernilla Wahlgren och liknande).
2. "B-artisterna" som inte syns någon annanstans (Sibel och såna).
3. De som ingen vet namnet på före eller kommer ihåg efter.
The Anti-festivaliant is speaking. Men det är tur att denna kommersiella tävling, som förlorat sin charm, har räddare i nöden som Salem al Fakir (som är en charmig, supermusikalisk filur) och Peter Jöback (som sjunger som en gud). Det är dessa som får mig att titta lyssna.
Förresten är jag inte sämre än att jag kan ändra mig. Om dom ändrar sig först, vill säga.

Packa, packa, öva, packa

Multi-allt
Vi var som en salig, härlig, gott och blandat-påse.
Mycket folk i publiken gillas skarpt och även den nya lokalen! Jag gissar på att vi fick in 250-300 pers i B-salen på UKK. För övrigt var det ju i det närmaste fantastiskt att få saker fixat och ordnat av folk som hade full koll. Nemas problemas med ljus och ljud och dylikt. Riktiga grejer anpassade efter lokalen och kunnigt folk som visste vad dom höll på med. Ordning och reda.
Haha, vad det däremot inte var ordning på var min spelning. Eller jo, själva spelandet blev det ordning på när jag väl visste att jag skulle spela. Det fattade jag nämligen inte förrän jag såg programmet när jag redan varit på Konserthuset nån timme på förmiddagen. Hur som helst gjorde vi bra ifrån oss jag och Fredrik tycker jag.
Nu är frågan: Att sova eller att inte sova? Det är ju bara 2½ timme kvar till OS-invigningen..
A good night
Konserten gick bra men nu känns det sorgligt att det är slut på det hela. Carmen är slut för den här gången så nu är det dags att hitta på något annat. Jag ska göra en liten comeback ute i Kyrkbyn den närmaste tiden tror jag bestämt!
När vi kom in till Stockholm hände något som var totalt oväntat. Mamma och jag stannade vid ett rödlyse mitt inne i centrala Stockholm och VEM kliver ut i gatan på övergångsstället mitt framför bilen om inte MORMOR! Jag menar, hur höga är oddsen. Rätt lustigt.
Jag har haft ofattbart bra koll på den lilla tillstymmelse av lokalsinne i mig idag. Fantastiskt. Nästan så att jag är stolt över mig själv.
Just nu känns min mage ungefär som en fotboll. Gott och mysigt som sjutton var det och jag undrar just hur många vitlöksklyftor som egentligen proppats i mig ikväll. Jag vill nog inte veta och garanterat inte ni heller. Varmrätten var något fantastiskt. Pasta med jätteräkor, tomatsås, vitt vin, vitlök, chili och basilika. Mmm.
Löften är till för att hållas.
Jag håller vad jag lovar ibland i alla fall! Håltimmes-dagen är avklarad och trots att GeMulektionen var ganska onödig var den värd att gå på. Ytterst konstigt hur den kunde vara båda på samma gång men ni förstår, vi lärde oss ingenting nytt men fick tillbaka våra prov (89/91 och min miss var att jag skrivit trestrukna G ist för trestrukna F. Ett slarv som jag kan leva med faktiskt).
För övrigt gick terminsprovet för killarna bra och jag skötte mig också. Dagens nervösa punkt gick med andra ord mycket bra! Typiskt mig att nervösa mig sådär. Jag gör alltid så.
Just nu sitter jag i soffan och njuter av lugnet att inte ha något att behöva få klart till i morgon. Lovely.
Kontraster
Kontrasterna ligger i att jag i morgon ska tillbaka till samma kyrka men sjunga på bröllop. Sorgen byts ut emot en glädje som, förhoppningsvis, ska hålla i sig i många år!
sova sova sova säng säng säng!
Off to the Hufvudstad
Första skoldagen i morrn. När gick jag upp klockan tio i sju senast? Vi får se om jag överlever. Wish me luck.
Zzzz