Ett skratt om dagen är bra för magen

Just precis för sisådär tio minuter sedan lade jag ifrån mig "Låt den rätte komma in" vilken jag läst den senaste veckan. Om jag säger såhär: Det var väl den värsta svenska bok jag läst i inre-syn-väg. Så vidrig på sina håll. Både på grund av slatter och splatter-äckel och psykisk avsky i medkänsla med den stackars pojken Oskar.

Jag är så knäpp. Boken var egentligen riktigt psykiskt ansträngande att läsa men ändå tycker jag såhär på efterhand att den var galet bra och under tiden jag läste fanns det inte en chans att få stopp på mig när jag väl kommit igång ordentligt.

Innan jag får för mig att gå ut och suga blodet ur någon eller gå och elda upp skolan ska jag ta en gammal bekant goding i mina händer som jag behöver fräscha upp i mitt minne: Änglar & Demoner, skriven av en i eliten. Dan Brown. Det värsta som kan hända då är väl att jag får ett stort begär efter att åka till Italien eller påbörjar efterforskningar igen om hemliga sällskap och googla runt med sökordet "symbolik". Hm.