Koma

Trots att jag sovit många (8 hela, herrgud) timmar i natt och inte tagit ut mig på ett sätt som är nåt att skryta med, så är jag galet trött trots att klockan "bara" är elva. Jag tror att jag börjar slappna av på riktigt och att hjärnaktiviteten börjar bli lite off. Nu är jag fortfarande kapabel att tänka logiskt, prata, skratta och allt annat nödvändigt men det onödiga är liksom bortblåst.

De där onödiga sakerna "grävde jag ned" på dynghögen. Där ska det få frodas och förmultnas. I vår ska det ut, men sprids all världens väg i tusen småbitar. Knasfåglarna kommer ta med sig en del, maskarna en del. Där ser ni hur enkelt fixat det var. Det bästa är att dessa stackare som tar med sig det inte ens märker det. "Mmm, mat i magen".

Kasta bort sånt som du inte behöver och som tar den energi du behöver till annat.



Det är till och med så att det är skönt att inte ha musik i öronen hela tiden, skönt att inte ens gå runt och bygga ackord i huvudet, känna oro och nervositet inför spelningar, sätta ihop nåt spinningpass, spela jazziga, snygga låtar på pianot... Jag vet ju att jag inte kan leva utan dom där sakerna men man måste få längta lite och påminnas om det ibland precis som jag längtar hit upp när det gått för lång tid sen sist. Och ibland behövs ingen tid alls.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0