När tiden försvinner

Jag har läst ca 200 sidor i Dan Browns "Den förlorade symbolen" och när jag väl sätter igång kan jag liksom inte slita mig. Synd att jag aldrig har någon vidare värst lång stund i taget att ägna. Någon kvart hit och dit.

Igår och idag har jag på tåget suttit i min egen lilla värld med WESC-hörlurarna på med soft musik, och boken under näsan. Då försvinner tiden kan jag säga. Då är jag bara borta.. Långt nere i kryptan under Capitolium i trånga gångar och utrymmen, inne i Langons huvud där historiska symboler snurrar omkring, och inne i kapsel 5 där jag får reda på skakande, hemliga forskningsresultat som kommer förändra världen när de når dagens ljus.

Alltid när jag läser Dan Browns böcker slås jag av samma tanke. Jag önskar att det jag läser är sant. Da Vincikoden har jag läst, hm, 4 gånger tror jag. Lika fascinerad varje gång. Och varje gång sitter jag där och önskar att Jesus faktiskt var far till barnet Maria Magdalena ska ha varit gravid med då Jesus korsfästes och så vidare.. Jag önskar att de påståenden och teorier han tar upp skulle vara sanna, för de skulle ha en sådan inverkan på hela historien och hela världen. Världens befolkning skulle skakas.

För övrigt tycker jag Robert Langdon är en grymt häftig karaktär. En sådan jag ibland skulle vilja vara som.

Vad jag däremot inte riktigt kan bestämma mig för om jag gillar eller inte, är att alla hans böcker är så utstuderat exakt uppbyggda. Det smarta geniet, den snygga, smarta kvinnan som han samarbetar med, den smarta idioten som ställer till oredan och uppenbarligen har något problem, och polisen/vakten. Japp.







Kommentarer
Postat av: Freddie

Eller hur, jag får samma tanke. Att man önskar att det var sant. Som i cirkelns mitt ! ^^

2009-11-20 @ 22:55:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0