Jag och min tandställning
"Jaha, här kommer Matilda och hennes tandställning". Ungefär så känns det.
Det tog en himla tid att få den på plats med borstning, frätande syra och förberedelser som skulle göras.
Nu är den på plats i alla fall och det känns som att jag har en hel hög med järnskrot i munnen. Det är ju också en känsla att vänja sig vid.
Maten är svårtuggad, men jag inser att efter operationen kan dom få göra vad som helst i munnen på mig och det är fortfarande inte värre. Rätt skönt att ha det värsta gjort. Jag menar, nu jag kan ju till och med prata ;) Även fast överläppen fortfarande inte riktigt vet hur den ska bete sig.
En liten tröst är att jag i alla fall har vita fästen på de 6 framtänderna så om några veckor kanske jag kan sträcka mig så lång att jag kan säga att den är snygg... Eller inte. Det visar sig.
I morrn är det kurs igen. Vi får väl se hur mycket jag vågar sjunga. Läsp- och visselljud är vanligt förekommande... ;)
Mattis, du är precis lika söt med tandställning som utan. :-)
Kramar Pappa
