Tågtankar
Som jag sa igår var jag väldigt kritisk i mina tågtankar på vägen hem och jag kanske rentav ska dela med mig av dem.
Vi svenskar är ju faktiskt bedrövliga vad det gäller vissa saker, hur vi beter oss och hur vi pratar! Ett falskt samhälle lever vi i. Världen ser inte ut som vi vill ha den, ingen är sig själv och ingen mår bra. Vi är rädda för det mesta (läs: allt), har oftast lite ont någonstans och tycker oftast att det är lite för varmt eller regnar liiite för mycket.
Inte heller är vi nöjda med löner, arbeten, skolmaten, chefen, eller lärarna. Räntan är lite för hög, bussen försenad två min och skorna för dyra. Vi är som alla andra för att det är bekvämt och enkelt att slippa tänka själv.
Vakna.
Jag fortsätter på samma spår som i förrgår - rösten. Pratet. Håll med, eller starta diskussion och bli osams. Där är alternativen. Säg det du förväntas säga och inte vad du egentligen tycker. Prata om gårdagens nyheter och världsproblemen. Men du får ju inte veta för mycket, och du får inte verka oallmänbildad.
Stick fan inte ut i mängden, då kan du ju bli påhoppad i stadsparken eller mobbad i skolan, utestängd från grannskapet. Stoppad av polisen för att du har olika färg på skorna (tänka sig om en schizad människa gick fritt på gatan!).
Hur hamnade jag i dom här tankarna undrar ni. Jo, när jag satt på tåget och tänkte på "pendling". På väg hem sent i mörkret efter en lång skoldag. Men jag ska väl inte klaga. DÄR började det. Folk frågar mig ofta hur det är i nya skolan, hur utbildningen är och hur jag tycker det är att pendla. Jag svarar alltid att det går bra. För det gör det ju. Men det är såklart jobbigt att pendla. Men det är förhoppningsvis värt det.
Vi säger vad vi förväntas säga för vi får inte ha det perfekt. Vi ska ha det bra, det är det frågeställaren vill höra när den ställer frågan (den bryr sig ju faktiskt). MEN eftersom frågeställaren själv inte har ett perfekt liv förväntas vi (och får inte heller för den delen) inte heller ha det perfekt.
Dessutom ska vi se snygga ut och helst skvallra om grannarna också.
"Självkänsla" hit och "Självförtroende" dit. Lycka till. Knyckla ihop jantelagen och stå upp och var stolt istället. Gör vad DU tycker är roligt och vad du tycker om.
Så länge du inte bryter emot lagen, är lite förmer än någon annan eller har den flashigaste bilen på gatan, eller....
SUCK.
Vi svenskar är ju faktiskt bedrövliga vad det gäller vissa saker, hur vi beter oss och hur vi pratar! Ett falskt samhälle lever vi i. Världen ser inte ut som vi vill ha den, ingen är sig själv och ingen mår bra. Vi är rädda för det mesta (läs: allt), har oftast lite ont någonstans och tycker oftast att det är lite för varmt eller regnar liiite för mycket.
Inte heller är vi nöjda med löner, arbeten, skolmaten, chefen, eller lärarna. Räntan är lite för hög, bussen försenad två min och skorna för dyra. Vi är som alla andra för att det är bekvämt och enkelt att slippa tänka själv.
Vakna.
Jag fortsätter på samma spår som i förrgår - rösten. Pratet. Håll med, eller starta diskussion och bli osams. Där är alternativen. Säg det du förväntas säga och inte vad du egentligen tycker. Prata om gårdagens nyheter och världsproblemen. Men du får ju inte veta för mycket, och du får inte verka oallmänbildad.
Stick fan inte ut i mängden, då kan du ju bli påhoppad i stadsparken eller mobbad i skolan, utestängd från grannskapet. Stoppad av polisen för att du har olika färg på skorna (tänka sig om en schizad människa gick fritt på gatan!).
Hur hamnade jag i dom här tankarna undrar ni. Jo, när jag satt på tåget och tänkte på "pendling". På väg hem sent i mörkret efter en lång skoldag. Men jag ska väl inte klaga. DÄR började det. Folk frågar mig ofta hur det är i nya skolan, hur utbildningen är och hur jag tycker det är att pendla. Jag svarar alltid att det går bra. För det gör det ju. Men det är såklart jobbigt att pendla. Men det är förhoppningsvis värt det.
Vi säger vad vi förväntas säga för vi får inte ha det perfekt. Vi ska ha det bra, det är det frågeställaren vill höra när den ställer frågan (den bryr sig ju faktiskt). MEN eftersom frågeställaren själv inte har ett perfekt liv förväntas vi (och får inte heller för den delen) inte heller ha det perfekt.
Dessutom ska vi se snygga ut och helst skvallra om grannarna också.
"Självkänsla" hit och "Självförtroende" dit. Lycka till. Knyckla ihop jantelagen och stå upp och var stolt istället. Gör vad DU tycker är roligt och vad du tycker om.
Så länge du inte bryter emot lagen, är lite förmer än någon annan eller har den flashigaste bilen på gatan, eller....
SUCK.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Du kan då sätta ord på allt du hjärtat! Puss på dig och glöm inte att du är bäst!
Trackback
