Ett skratt om dagen är bra för magen

Apropå farmor och mormor tog jag upp idag (igår) hur glad jag är över min uppväxt och främst mina "småbarnsår" innan skolsvängen drog igång. Att jag alltid har gått och lodat runt på gårdarna både i Snatra och Vad har gett mig mycket värdefullt som jag är glad över att ha idag. Naturens gång mitt framför ögonen är och var likamed vardagsmat med död och spirande liv både hos djur och växtlighet. Många människor har jag träffat på ändå och varit ute bland folk tack vare Kyrkis och andra sammankomster med de aktiva människor jag omgavs av. Mina föräldrar (och så ju även mina far- och morföräldrar som faktiskt tog emot mig!) tog ett bra beslut där!

Inte ett ont ord om dagis, absolut inte. Det är viktigt att poängtera. Jag är bara glad att jag (trots heltidsarbetande arbetarföräldrar) fick gå runt i mina gummistövlar och faktiskt se när älgarna flåddes och jaga runt kvigorna på grönbete. Eller, jag vet ju inte hur jag hade haft det på dagis. Jag kanske hade haft det jättebra. Säkerligen. Allt har sina för- och nackdelar.

Jag är glad att jag fick det som jag fick det och hoppas att de som haft det som jag också är det.

Och jag är övertygad om att ni "dagisbarn" eller "stadsbarn" kan argumentera emot mig och ge er vinkel av det hela. Inte sant?


(PRECIS HÄR skulle det varit en bild på mig som liten men som jag till mitt förtret inte hittar. Jag får helt enkelt leta. Den kommer väl kanske så småningom)