Andnöd
Nyligen hemkommen från Gefle är jag! Snabba Cash har beskådats på bion. Bra film, helt klart sevärd och jag inser att jag nu måste läsa boken också. Den var ganska psykisk måste jag säga. Våldet får en annan innebörd än att det "bara är film" när det utspelar sig mitt i Stockholm och det säkerligen ligger en hel del sanning bakom hela den här snurren som de lever i i filmen.
Innerstaden och dess rikingar där pengar är det enda som betyder något ställs mot värsta slummen med droger och våld som vardagsmat. Och en stackare som står med ett ben på varje sida och inte vet riktigt vad han ska göra med sig själv.
Jag insåg också att det finns få saker som får mig att må så illa som när små barn och djur far illa. Fy och en massa fula ord. Här i Fina Superriktiga Perfekta Sverige finns det nog en hel del barn som inte har det särskilt enkelt. Att en 8-årig flicka lämnas ensam med sitt gosedjur i ett motellrum när pappa går ut och skjuter människor, och att en kille får sitt ansikte halvt krossat emot ett tvättställ - det är sjutton lika plågsamt att se. På så helt olika sätt.
Nu ska jag sluta tjata innan jag går igång.
Pappa sitter och matar in godis medan vi väntar på att filmen ska börja.
Jag: Pappa, du behöver ju inte äta upp det innan det är slut..
Pappa: Det är väl det som är meningen eller?
Mamma ringer på väg hem.
Mamma: Hur är det? Var är ni?
Jag: Bra, vi är i Skutskär. Jag har precis börjat andas. Haha.
Mamma: Aa, mm, det luktar illa när det snöar vaa? *med en STOR skopa ironi i rösten*
Jag: Ja. Alltså. Filmen var sån.
Mamma: *host*
För er som inte bor i närheten: I Skutskär luktar det, rent ut sagt, SKIT när det blåser åt fel håll. Det är nån stor fabrik där som släpper ut vedervärdigt illaluktande snusk.
