Instrument.
Instrument är ju ett ganska fantastiskt påhitt. Vad som ändå är så häftigt i instrumentväg tycker jag är rösten. Den bara finns där hos (nästan) alla människor. Vissa människor utnyttjar rösten mer, andra mindre, och framför allt till olika saker. Anmärkningsvärt. Det syns inte ens! Inte som det där bängliga pianot som tar upp ett halvt rum, eller fiolen på väggen som ger ett intryck av musikalitet hos innehavaren. Den göms liksom inuti..
Ingen röst är lik någon annan. Olika karaktärer, tekniker och uttryck. Å andra sidan finns det väl inte två pianon på denna jord som låter lika heller utan alla är individer, men där är det inte lika tydligt.
Vart vill jag då komma med detta dravel? Jo, min sångröst är inte bra den här veckan utan är hes och skrovlig efter förkylning och hosta. Det är först då som man faktiskt inser värdet i en frisk röst som man trivs med.
Uppsjungning är inte heller att förakta, det kan jag säga... Där kommer vi till det tråkiga med rösten. Ett piano kan du stämma, likaså en gitarr. Rösten har bra och dåliga dagar och ska värmas upp för att komma till sin rätt.
Jag känner det idag när jag inte ens haft varken kör eller sång i rädslan att sjunga sönder rösten. Inte heller kommer jag särskilt många toner varken upp eller ner i registret, och undrar om det trestrukna C:et verkligen finns någonstans i mina tre oktaver..
Mer honungsvatten åt folket. Man är inte hel utan sin röst.
