Taizé

Ja ni, Taizé var en upplevelse minst sagt. En bra erfarenhet skulle jag vilja säga - och något jag definitivt vill återvända till.

Helt utan förväntningar satte jag mig på arslet i 30 timmar och dunkade runt i en buss genom Europa. Äcklig, trött, med sov-veck på kläderna OCH i ansiktet, anlände jag och alla andra till den lilla franska byn där det var så vackert att man hisnade. Välkomslunchen var en kulinarisk upplevelse. Haha! Fryst potatis, no more comments.

Som tur var hade vi grundat med en ordentlig fransk frukost på franska gränsen, bestående av baguett, croissant och marmelad. Med facit i hand borde jag låtit bli, då baguetter var vad vi levde på under hela Taizévistelsen. Maten som följde blev åtminstone bättre. Överkokt pasta med tomatsås var väl favoriten tror jag. Jag menar, vi grundade ju energirikt och nyttigt varje morgon: 1 bytta varm choklad, 2 stänger choklad, 1 baguette och 1 smörpaket.

Under veckan tror jag att vi var ungefär 4000-5000 pers (varav ca 300 svenskar)  i Taizé och alla vi var inknökade antingen i stora tält eller i baracker (ja, vi bodde i baracker tack och lov). I början var det mycket att hålla reda på med mötestider, namn, engelska och bönetider men det satt ganska snart.

Dagarna spenderade vi på detta område och fördrev dem med bön 3 ggr om dagen - vilka till största delen bestod av sång - , sångövningar, möten med våra indelade grupper och annat. Oyak, inte att förglömma. Dit man gick om man ville hänga ute efter kvällsbönen och träffa människor. Klart vi gjorde.

Hux flux var veckan slut och det var dags för hemfärd. Vi skildes från våra nyfunna tyska - och svenska - gruppkompisar och senare även "bussgänget". 30 timmar till i bussen. KUL. Jag överlevde i alla fall trots en värkande svank efter många timmar sittandes under veckan. Dock inbillar jag mig att hemfärden gick fortare än nerfärden.

Hela min Taizévecka spelas upp inför pannbenet men det kommer inte till sin rätt när det når fingrarna. Stämningen och allt annat i Taizé måste upplevas för i ord låter det bara "blaha blaha" och inget mer. "Öööh, okej" gissar jag att icke-Taizébesökare tänker när de läser.

Taizé har gett mig massor. Upplevelser. Vänner. Sånger. Erfarenheter. Träsmak i arslet. Ryggont. En rejäl förkylning.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan inte uttrycka mig bättre än så här sorgligt nog.

Natalie och en liten del av kyrkobyggnaden till höger


En del av området


Alla 15-16-åringar på möte i "Tent P"


Främre delen av kyrkan inifrån




Vy över byn


Ljuständning under kvällsbönen



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0